Historia

Torps historia

Stenåldern - 1971
Artikeln är skriven år 1973 av Helge Nyberg, dåvarande intendent för Torps Hembygdsförening, och är hämtad ur boken Torps Socken n:r 11 från år 1973.

STENÅLDERN - 1800 f. Kr.
Ljungans dalgång tycks ha lockat jägare och fiskare mycket tidigt. Många boplatser ha kommit i dagen i samband med kraftbyggena och flera återstår säkert att upptäcka.

Boplatserna ligger i regel vid forsar och sjöstränder, och i närheten av dem görs också lösa fynd i form av skrapor, mejslar, spjut- och pilspetsar, yxor och klubbor.

Indalsälvens dalgång är ifråga om stenåldersfynd däremot mycket fattig. Den breda, öppna Ljungadalen har ett klart övertag.

Torp kan ännu inte uppvisa någon boplats men har ett 20-tal lösa fynd. De flesta av dem finns i Hembygdsgården. Här följer en förteckning över fynd och fyndplatser:

Norrleringen

pilspets, stenklubba

2

Korpnäset

stenyxa

1

Knutnäset

stenyxa, pilspets

2

Torpshammar

stenyxor

2

Klöstre

stendolk

1

Slöjan

stenhacka

1

Viken

stenyxa

1

Österhångsta

stenmejsel

1

Backen

spjutspets

1

Komsta

stenklubba

1

Hammar

stenkniv

1

Byn

stenyxa, bit av yxa

2

Johannisberg

spjutspets

1

Ljungaverk

stenyxa

1

Summa

18

BRONSÅLDERN 1800 - 600 f. Kr
Medelpad är Norrlands fyndrikaste landskap, när det gäller bronsåldern, c:a 20 fynd har gjorts, de flesta vid kusten. Torp saknar ännu något fynd, men detta innebär säkert inte att bosättning saknades. Brons var en dyr vara, och man fick vanligtvis nöja sig med de gamla trä-, ben- och stenredskapen. Gravar från sten- och bronsåldern finns troligen i Komsta och Rogsta.

JÄRNÅLDERN 600 f.Kr. - 1000 e.Kr.
Äldre järnåldern (600 f. Kr. - 0) är i Torp liksom i stora delar av Sverige fyndlös. En klimatförsämring ledde tydligen till att befolkningen drog sig söderut och i många fall lämnade Sverige. Tiden efter Kr. födelse kommer en ny bosättning. Gravar vid Korpnäset, Leringen har daterats till omkring 200 e. Kr. och en markgrav i närheten av Backetjärn till 400-talet. I den senare graven hittades 4 skelett, eldslagningsstenar och rester av järn- verktyg (spjutspets, knivblad).

Bosättningen ökar kraftigt under 5-700-talen (Se uppsats om Torps bynamn), och ett stort antal gravhögar kommer till (se karta). Högarna på Viknäset, Torps största gravfält, anses vara från 800-1000 talet.

Från järnåldern härstammar ett större antal järnfynd, som från början förbrylladeforskarna. Järnstyckena var 30-40 cm långa och till formen som en spade eller ett barkjärn. Vanligen kallas de numera myrjärn och anses vara ett slags halvfabrikat tillverkade här i Torp. De kunde lätt smidas ut till olika verktyg och var säkert en bra bytesvara.
Vid Skinnsjön har man hittat flera smälthärdar, där tydligen en del av myrjärnen framställts.
År 1930 hittade man i Viken 60 st. sådana järn, 1955 i Hammar 17 st. Tidigare fynd: Hångsta 31, Klöstre 18, Svedjan 4. I hela Sverige har mellan 500-600 fynd gjorts (Torp 130), och man förmodar att Torp varit en av centralerna för tillverkningen.

MEDELTIDEN 1000-1500.
På 1000-talet når kristendomen Torp, och härmed börjar en ny period i bygdens historia. Från och med nu kan man tala om en socken, då ju denna indelning intimt hänger samman med kyrkan. Man sökte sig till samma kyrka och bildade därmed en geografisk och förvaltningsmässig enhet. En uppgift säger att Torps första kyrka byggdes på 1000-talet. Möjligen kan detta bero på en felskrivning och i såfall är 1100-talet rätt århundrade. Byggmästaren kallas för Helgo. Redan 1029 vet vi att kristna män drog genom socknen, Olav Haraldson var då nämligen på väg till Norge för att erövra sitt land tillbaka. Att han följde Ljungadalen är numera tämligen säkert fastställt. Många minnen från färden och de därpå följande pilgrimstågen finns längs hela dalgången. Torps kyrka har en helgonbild i trä av Olav likaså Stöde och Borgsjö kyrkor.

Namnet Torp, som betyder folkrik plats, nämns första gången 1312 i samband meden kyrkoskatt, som togs upp för att stödja ett korståg. Näst Skön med annexen Timråoch Alnö fick Torp betala mest av Medelpads socknar, vilket borde tyda på att Torp var en rätt folkrik bygd efter dåtida förhållanden. 
De medeltida minnena i vår socken är inte så många.
I Torps kyrka finns förutom S:t Olovsbilden en dopfunt från 1200-talets tidigare del tillverkad på Gotland.
Några byanamn (se artikel om Torps byanamn) är av stort intresse, det gäller Klöstre och Munkbyn. Båda ger en antydan om kyrklig verksamhet i kommunen. Man förmodar att munkar haft med pilgrimsfärderna till Trondheim att göra. Den mest använda pilgrimsvägen gick längs Ljungandalen, samma väg som helgonkonungen använt på sin sista färd. Varje dagsetapp bör ha varit 2-3 mil och med start vid S:t Olovs hamn i Selånger bör pilgrimerna ha nått Klöstre på andra dagens afton. Namnet Klöstre är ett dialektalt uttal av Klostret. Något verkligt kloster lär väl inte ha funnits men säkert Digerdöden, den stora farsoten på 1350-talet, kan förmodligen spåras i en uppgift från kyrkligt håll. När den förut nämnda kyrkoskatten togs upp var Torp och Borgsjö skilda socknar, men i början av 1400-talet bevittnar kyrkoherden i Torp Olauer Kil handlingar, som rör båda socknarna. Sannolikt hade den kraftiga folkminskningen tvingat fram en kyrklig sammanslagning.

Två berömda personer gjorde pilgrimsfärder till Trondheim i mitten av 1300-talet. År 1349 vandrar Birgitta vägen längs Ljungan till helgongraven, det sägs att hon använde 30 dagar för sin resa. Den svenska kungen Magnus Eriksson gjorde sin färd 1350 men valde vägen efter Indalsälven.

NYA TIDEN 1500 - VÅR TID
Den äldsta bevarade förteckningen över Torps bönder är från år 1534. Den upptar 54 bönder och var och en skulle erlägga en skatt på 10 öre såsom gärd och hjälp. Det nutida värdet av 10 öre är ganska svårt att ge. Gustav Vasa som var en ordningsälskande herre gjorde flera gånger om längderna med hjälp av skrivare och fogdar för att få ut mera skatter. Även antalet kor togs upp och med ledning av dessa samlade uppgifter kan socknens befolkning omkring år 1600 beräknas till 600 personer. I jämförelse med andra socknar i Medelpad tycks Torp ha varit den näst folkrikaste, endast Njurunda hade större befolkning.
Livet i socknen förflöt stillsamt utan större tilldragelser. Givetvis togs soldater ut till de många krigen. Från 1580 bildar Medelpads och Ångermanlands soldater en s.k. fänika under en hövitsman. En soldat togs ut på var 20:e bonde, varför Torp bör ha sänt ut 3-4 soldater, men uttagningen ökade och blev en på var 6-7 bonde under de svåra krigsåren. Torps andel steg alltså till 10-12 man. 
Någon gång nådde också kriget våra trakter. Under det dansk- svenska kriget 1611-15 trängde norrmän in i Borgsjö och var på väg österut, när översten Baltzar Bäck stoppade dem och drev dem tillbaka. Det är att märka att den norska gränsen då gick vid jämtgränsen.
Samma sak upprepades 1644, då norrmännen kom längs Gimåns och Ljungans dalgångar. Norrleringens by brändes ner vid detta tillfälle.  Freden i Brömsebro 1645 flyttade emellertid gränsen västerut till den sträckning den nu har och därmed kom Torp ur farozonen.
Om finnarnas invandring år 1600 berättas på annat ställe, likaså om deras emigration till Nya Sverige i Nord-Amerika omkring 1650.

Kungliga besök i Torp har inte hört till vanligheterna, år 1686 fick vi dock den äran. Karl Xl var ute på en rundresa i Norrland och Dalarna. Den 27 maj kom Erik Dahlberg, kungens adjutant till Torps prästgård, som då låg nere vid kyrkan, för att ordna kungens mottagande. Nästa dag kom så kungen och intog middag i prästgården men fortsatte därefter till Revsund i Jämtland, en dagsetapp på 14,5 mil. Kyrkoherden i Torp hette då Eric Huss.

Om inre problem i socknen vet vi att kyrkoherdarna gång på gång krävde att kyrkan skulle repareras eller nybyggas. Den beskrivs som varande i mycket dåligt skick, men det dröjde ända till 1785 innan ny kyrka byggdes.
Den första sockenstugan uppfördes i början av 1600-talet. Prästgården krävde också ombyggnad men först 1806 flyttades den och uppfördes där den nu står. En sockenskrivare och lärare anställdes 1748, tydligen en torpsbo, han hette nämligen Hans Comstadius. Sista renoveringen av kyrkan gjordes 1971-73.

Den första sockenbeskrivningen vi har över Torp, författades 17-59 och utgavs i tryck 1771. Det var en av Linnés lärjungar Abraham Hillphers, som då gjorde en norrlandsresa och gav ut beskrivningar över de socknar han besökt (se Torps årsbok 1956).
Vid sekelskiftet 1800 hade Torp 2200 inv. och var ännu en ren jordbrukarkommun. Men något nytt hade nu startat. 1797 hade privilegium till ett järnbruk lämnats två affärsmän, Magnus Huss och Lars Sundqvist från Sundsvall. Huss var född i Boda i Torp och hade en bror Johan Huss, som blev kyrkoherde i Torp. ”Vild- Hussen” som Magnus fick heta drunknade redan 1798 i Indalsälven, där han lyckats gräva ut Ragundasjön och både förstöra och skapa ett vattenfall (Döda fallet, Hammarforsen). 
Privilegierna övertogs av en brukspatron Clason och hans måg prosten Karl G. Nordin och 1802 startade bruket. I kyrkboken från 1806 nämns följande som smeder vid järnbruket: Hillbom, Meijer, Formgren, Kallberg, Hiibinette. I en lista från 1820 upp- ges också namnen Hvit, Fast, Voxberg, Spännare och Tiderman. En del av dessa namn lever fortfarande kvar i Torp.

Mitten av 1800-talet blev en reformernas tid på det sociala området, likaså blev dåskolplikten obligatorisk genom folkskolestadgan 1842. Torps förste läkare anställdes omkring 1845, han hade då hela västra Medelpad som distrikt. Redan 1827 hade en utbildad barnmorska fått tjänst. En apoteksfilial upprättades i Fränsta i samband med att läkare anställdes. Torps första skolhus invigdes 1850, det var gamla skolan i Fränsta, som numera blivit församlingshem.

Den 15 febr. 1861 öppnades den första poststationen i Torp, en av de 12 första på svenska landsbygden sägs det. Den begynnande träindustrin började också nå Torp. På annat ställe berättas om bolagsköp av skogar längs Ljungan.
1869 startade Medelpads största träsliperi i Torpshammar, som alltså fick sin andra industri i samband med skogsköpen rensades också flottlederna upp. Kommunikationerna fick även ett väldigt uppsving.
En ångbåtsled Nedansjö-Byforsen startade 1870, men redan då var en järnväg till Torpshammar planerad. Den blev färdig 1874 och utsträcktes sedan till Bräcke 1878 och nådde Trondheim 1882.
När det gällde anslutningen till norra stambanan, var det planer på att låta det ske i Torpshammar, som då skulle ha blivit vad Ånge är idag. Terrängförhållandena mellan Naggen och Torpshammar avskräckte dock järnvägsbyggarna och sträckningen blev den som nu används med Ånge som järnvägsknutpunkt.

Den 10 nov. 1873 började Medelpads folkhögskola sin verksamhet i Selånger. Skolan förde en ambulerande tillvaro ända till 1899, då den blev slutgiltigt placerad i Ålsta.

Nödåret 1868 drabbade Norrland hårt. Från Nordanede by berättas, hur isen på sjön kunde köras med häst den i juni och att den första frosten kom redan i augusti. Insamlingar gjordes i Stockholm och södra Sverige för att lindra nöden i de drabbade landskapen.

Järnbruken i Medelpad förde en allt mer tynande tillvaro. Bristen på malm och ångkraftens frammarsch gjorde att driften icke blev lönsam. Stenkol konkurrerade ut träkol. 1878 nedlades bruket i Torpshammar efter 80 års verksamhet. På 1880-talet kom två mindre industrier igång i socknen, det var Johannisbergs bryggeri och Getteråns ullspinneri.

1888 blev ett de stora brändernas år. Sundsvalls stad brann ner till stora delar midsommaraftonen det året. Samma dag rasade stora skogsbränder i västra Medelpad. Getberget och Vikåsen skövlades och ett ögonvittne berättar, att Getberget såg ut som ett Sinai, han tänkte väl då på skildringen i Bibeln av lagens berg- ”Och hela Sinai berg höljdes i rök, och en rök steg upp därifrån lik röken från en smältugn.”

Så kom det nya århundradet. Torp hade nu en folkmängd på 8100 personer. Jämför man siffran med invånareantalet 1850, 4300, hade nästan en fördubbling inträffat trots en kraftig utflyttning under de sista 20 åren. Emigrationen till Amerika kostade Torp c:a 1000 personer från 1860 till 1900, men alla förluster uppvägdes av en hög nativitet och ett rätt lågt dödstal. Som exempel kan nämnas att antalet skolpliktiga barn år 1900 var 1408. 1970 var antalet i motsvarande klasser knappt 500.

Torpshammars träsliperi som nybyggts 1904 råkade 1908 ut för en svår brand som helt ödelade fabriken. Den byggdes upp på nytt samtidigt som ett annat stort industriföretag började planeras och uppföras, Ljungaverksindustrin. Åren 1908-12 fullbordades fabriken och därmed hade Torp fått en verklig storindustri, som skapade många arbetstillfällen. Inflyttningen till Torp översteg nu utflyttningen under 8 års tid och folkmängden nådde för första gången i socknens historia 10.000 personer 1918.

1914 fick Torp en ny skola då Hussborgs herrgård blev lantmannaskola och 1916 lanthushållsskola. Åren 1915-16 uppfördes Bodaborgs skol- och vårdhem på landstingets bekostnad, 1921 förstördes anläggningen nästan helt av brand och fick lov att nybyggas.

Spanska sjukan, en kraftig infektionssjukdom härjade svårt i landet 1918-19. Torp undgick inte sjukdomen och ovanligt många dödsfall inträffade. Antalet döda blev 1918, 240 personer ungefär 100 mer än ett normalt år.

Torps första ålderdomshem togs i bruk 1920, kommunen hade då övertagit det gamla tingshuset i Hammar jämte en intilliggande gård och byggt om dem till vårdhem.

I början av 1920-talet hade en dragkamp börjat i den kommunala styrelsen om sockenindelningen. Representanterna för Torpshammarsområdet begärde att få bilda egen kommun, då de ansåg att deras önskemål sällan blev tillgodosedda. En utredning visade dock att av de skattepliktiga inkomsterna endast 20019 kom på Torpshammarsdelen, varför en delning skulle bli mycket betungande för de klagande. Det hela rann också ut i sanden. 

En kraftig utbyggnad av Ljungaverksindustrin skedde under krigsåren 1939-1945, detta tillsammans med anläggandes av Torpshammars kraftverk förhindrade en trolig arbetslöshet, som blivit extra besvärlig genom nedläggningen av träsliperiet i Torpshammar. Befolkningstalet, som gått ned under 30-talet steg åter till över 10.000 för att därefter stadigt sjunka till de knappa 6300 inv. Torp nu har. 

1937 fick Torpshammar sin efterlängtade kyrka och den följdes 1956 av en småkyrka i Ljungaverk. Ålderdomshemmet i Hammar, var redan från början ett provisorium och 1954 invigdes de nuvarande moderna och trivsamma Torpsro. Som en komplettering till hemmet har uppförts ett stort antal pensionärslägenheter i Fränsta, Ljungaverk och Torpshammar.

På sjukvårdens område har också en hel del uträttats. Tandpoliklinik invigdes 1947. Torpshammar fick egen läkarmottagning 1951, gamla ålderdomshemmet blev en tid kronikerhem, i Torpshammar har SCA uppfört ett rygginstitut för sina yrkesskadade arbetare och i Nordanede har den nedlagda skolan blivit semester- hem för diabetiker. Tyvärr ser det ut som Torp kommer att mista sjuk- och vårdhemmet Bodaborg, som Landstinget ämnar lägga ned. En ny anstalt har uppförts på Alnön.

När träsliperiet i Torpshammar lades ner 1942 blev c:a 150 man friställda. Under ett antal år gjordes många försök att få en ny industri till platsen. Svenska tändsticks AB, STAB, köpte fabriken omkring 1950, placerade maskiner i den och skickade en del arbetare på utbildning. När så tillverkningen skulle starta lades alltsammans ned till stor besvikelse för både kommun och anställda, orsaken är fortfarande litet känd.
På 1960-talet tog staten hand om byggnaderna och numera är där förlagd en riksyrkesskola med 2-3 åriga kurser inom olika mekaniska yrken. 

Torps kommun, industrierna och enskilda ha på senare tid satsat stora summor på att ordna för fritid och friluftsliv. Ljungaverk fick 1952 en komplett idrottsanläggning Ljungalid. Med kommunens och Fosfatbolagets hjälp ordnade så en grupp skidentusiaster Getbergets slalombacke med lift och toppstuga. Hela anläggningen invigdes i dec. 1964. 
Vid Backestjärn har kommunen anlagt en bad- och campingplats av god standard. Det sista tillskottet för idrottsentusiasterna är sim- och gymnastikhuset i Fränsta med25 m bassäng och tävlingsmässig gymnastiksal, hallen invigdes hösten 1968. 
Ljungaverk, Fränsta och Naggen har elljusspår för skidåkare, och både Ljungaverk och Fränsta har sportstugor för skid- och promenadutflykter. Kommunen svarar också för ishockeybanor vintertid vid skolorna.

Litteratur: Torps årsbok, Medelpad, från stad och bygd, Västernorrland, ett sekel, Y 70 länsutredning för Västernorrlands län, En bok om Medelpad, Medelpad (Hillphers), Forntid i Medelpad, Torps socken.

NÅGRA ÅRTAL UR TORPS HISTORIA

6800 f. Kr.

Sista istidens slut, havet når upp till Alby

3000 f. Kr.

Havet sträcker sig till Byforsen

2500-2000 f. Kr. De äldsta stenåldersfynden i Torp

200 e. Kr.

Gravar vid Korpnäset, Leringen

400 e. Kr.

Gravar på åsen vid Backestjärn

5-700 e. Kr.

Torps äldsta byar

800-1000 e. Kr.

Gravfältet på Viknäset

1029

Olav Haraldsson tågar genom Torp

1100-talet

Torps första kyrka byggs

1312

Sockennamnet Torp nämns första gången

1349

Heliga Birgitta vallfärdar till Trondheim

1534

Den första namnlängden över skattepliktiga bön- der i Torp

1600

Finnar börjar bosätta sig i Torp
1614

Danskar och norrmän anfaller längs Ljungan
1644

Norrleringens by bränns ner av norrmännen

1686

Karl XI och Erik Dahlberg reser genom Torp

1744

Torpssonen Nils Gissler blir Norrlands förste läk.

1748

Hans Comstadius anställs som lärare och sockenskrivare

1758

  1. Hillphers besöker Torp o. författar den första sockenbeskriv-

ningen

1785

Torps nuvarande kyrka invigs

1797

Privilegier för Torpshammars bruk utfärdas

1827

Socknens första barnmorska anställs

1845

Torp får sin första läkare och ett apotek

1850

Det första skolhuset i socknen invigs (Fränsta gamla skola)

1861

Torp får sitt första postkontor (Torpshammar, ett av de första på

Sveriges landsbygd)

1868

Det sista stora nödåret

1869

Torpshammars träsliperi startar

1870

Ångbåtstrafik Nedansjö-Byforsen börjar

1873

Medelpads folkhögskola börjar sin verksamhet

1873

Oskar 11 besöker Torpshammar och Hussborg 20 juni

1875

Johannisbergs bryggeri startar

1875

Järnvägen Sundsvall-Torpshammar invigs

1878

Järnvägen klar till Östersund

1883

Torpshammars järnbruk läggs ned

1888

Getberget och Vikåsen härjas av skogsbränder

1893

Getteråns yllefabrik startar

1899

Medelpads folkhögskola förläggs till Ålsta

1909-12

Ljungaverks-fabrikerna byggs

1911

Roggåns elverk startar, Torps första

1914

Hussborgs lantmannaskola invigs

1915

Landstinget uppför Bodaborg

1916

Hussborgs lanthushållsskola startar

1918

Spanska sjukan härjar

1920

Gamla ålderdomshemmet i Hammar invigs

1937

Torpshammars kyrka tas i bruk

1938-43

Torpshammars och Leringens kraftverk byggs

1943

Torpshammars träsliperi läggs ned

1950

Torps kommunala realskola startar

1952

Ljungalid invigs

1953

Gustav VI Adolf passerar genom Torp och uppvaktas vid kyrkan

av honoratiores och vid Mejeriviken av Hussborgare

1954

Nya ålderdomshemmet i Fränsta klart

1962

Grundskolan införs

1964

Slalombacken o. toppstugan på Getberget invigs

1966

Realskolan upphör

1968

Badhuset och gymnastikhallen i Fränsta öppnas

1971

Torp ingår i Änge storkommun (Haverö, Borgsjö,Torp landskom-

muner och Ånge köping).

RIKSBEKANTA TORPSBOR

Franzén, Anders, Vasaskeppets upptäckare, har anor i Fränsta. Modern hette Ulla

Renström, gift Franzén (gynekolog) var född i Komsta, nuvarande Karl Erik Matts-

sons.

Adamsson, Nils, Sjukvårdsaffär i Stockholm, är bördig från Skallarna, känd som

gummikungen.

Schymberg, Hjördis, Hovsångerska, född på Alnön, modern härstammar från Gull-

gård i Torp

(Karin Larsson).

Westin, Gunnar, Känd baptistpredikant och professor i Uppsala, bördig från Gullgård,

bror till Gotthard Westin, stor personkännare.

Jones, Arne, Professor vid Konstakademien i Stockholm, växte upp i Fränsta.

Sven Plex Pettersson, Sportkommentator i TV, härstammar på mödernet från Norrle-

ringen.

Charles Barkel, Känd violinist.

 

Runstenar i Medelpad

Svenska runstenar och runinskrifter

Riksantivarieämbetet

Om vikingar för unga